eveliinao

Äntligen är han född min lilla prins
Värkarna började natten måndagen den 2a Juni och jag hade sen relativt regelbundna värkar under dagen,
till en början gick det att stå ut, men ju längre tiden gick desto ondare gjorde dom.
Tillslut ringde jag in till förlossningen och fick komma in för en koll.
Vi beställde en taxi vid halv 9 och i taxin var det endast 3 minuter mellan värkarna, det var en fruktansvärd smärta,
 och världshistoriens längsta biltur
Väl inne på förlossningen fick jag ligga med ctg ett tag och efter ca 20 min kom  barnmorskan tillbaka för att kolla hur pass mycket jag var öppen, och till min stora förvåning var jag öppen hela 6 cm, så det blev ganska på engång in till en förlossningssal.
Fick frågan om jag ville ha ryggbedövning, och ja det ville jag mer än gärna ha, Narkosläkaren var dock upptagen så jag fick andas lustgas tills vidare.
Den hjälpte inte så mycket mot smärtan och jag kände mig påverkad, men den gjorde ändå det hela mer uthärdligt på något sätt.
Vid ungefär 01-02 tiden stack BM hål på hinnorna eftersom att vattnet fortfarande inte gått, och trycket neråt blev enormt, det var fruktansvärt obehagligt och gjorde sjukt ont.
Ca 1 timme senare ringde jag på klockan, jag kunde bara inte stå ut mer nu, jag var öppen 10 cm då och skulle äntligen få krysta.
Efter ett tag av krystande är han äntligen född, klockan 04.32 den 3e Juni.
Det var den finaste lilla pojke jag någonsin sett och så fort jag fick upp honom på magen var all smärta bortblåst.
Allting var så hemskt overkligt, så konstigt att den lilla krabaten som legat i min mage i 9 månader och levt rövare helt plötsligt finns här  hos mig.
Han var en stor kille som var 54 cm lång och vägde 4164 g.
Under förlossningen tänkte jag att jag aldrig mer skulle föda barn, Iaf inte vaginalt.
Men nu har jag ändrat mig, detta är något jag gärna vill uppleva igen, det var en helt otrolig upplevelse och kärleken till min son är enorm!
Mamma älskar dig William